.

Det hela började faktiskt egentligen för ett par veckor sen. Jag har klagat över värk i "revbenen" som jag trodde att det var. Har haft ont även när jag slappnat av och när jag sovit. På valborgsmässoafton hade jag så ont att jag grät i princip hela kvällen! På fredagen tyckte jag att det hade avtagit på morgonen men det kom tillbaka på eftermiddagen och i Lördags morse vaknade jag med värk igen! Då bestämde jag och Daniel oss för att äta frukost och sen ringa och rådfråga förlossningen i Eskilstuna vad jag kunde göra för att avlasta musklerna som jag trodde att jag hade så ont i. Dem ville att jag skulle komma in på kontroll, så vi åkte iväg och tänkte bara åka och checka och sen ta oss en bit mat på stan! 

Vi kom in till förlossningen ca 12.30 och fick ligga i ett litet intagningsrum, där tog dem blodtryck och kopplade ctg, efter en ganska lång stund kom en läkare och sköterskan och gjorde gynundersökning och ultraljud. Efter det fick vi reda på att jag hade regelbundna kraftiga sammandragningar med ca 3 minuters mellanrum, att livmodertappen var ca 14 mm och mjuk, och att jag var öppen ca 2 cm! På neonantalavdelningen i Eskilstuna var det fullt, så där kunde vi inte bli kvar, läkarna letade genast ny plats men det verkar vara fullt överallt! Till Uppsala och Örebro fick vi inte komma, och Huddinge var vi en hårsmån ifrån att inte få heller, om vi hade fått avslag även här hade det blivit helikopter till Umeå! (Alla sjukhus tar inte heller emot när barnen är så små som 27+2 vilket vi var i Lördags.)

Runt kl 17 fick jag medicin för barnens lungor skulle mogna, och bricanylspruta i benet, och så dropp för att försöka stoppa sammandragningarna. Då fick vi också veta att det skulle bli ambulanstransport för mig till Huddinge och att Daniel fick ta våran bil. Då hade dom ännu inte bokat transporten så Daniel skyndade ner på stan för att köpa hamburgare eftersom vi inte ätit sedan frukost! Lagom när han kom tillbaka fick vi dock veta att ambulansen skulle komma inom några minuter så jag hann bara ta två tuggor! 

Ambulansfärden gick bra, och jag blev väl mottagen här. Fick göra nytt ultraljud och undersöka tappen igen, det visade sig att den minskat ytterligare, 8 mm kort och öppen 3 cm! Så sen fick jag ligga med ctg. Innan Daniel kom fick jag samtal med läkaren om att det eventuellt kunde bli snitt men att dom gör allt för att det inte skulle bli så. 

Kände en enorm lättnad när Daniel kom, vi tog det lugnt och försökte sova, jag lyckades dock inte somna!

På morgonen fick jag kortison för barnens lungor igen, och så gjordes nytt ctg och aktiviteten verkade fortfarande i full gång, jag blev beordrad sängläge och fick bara gå upp på toa! Och då fick vi också veta att vi skulle göra oss beredda på att det skulle bli kejsarsnitt igår eller idag. Så jag fick ta av alla smycken och ta bort nagellack, och så berättade sköterskan exakt vad som händer vid ett snitt och om all personal omkring och svarade på alla undringar vi hade. Under eftermiddagen fick vi träffa en barnläkare från neonantalen som berättade vad dom gör när bäbisarna är ute, vart dom tar dom, hur dom tar hand om dom och vilka andningshjälpmedel och nålar och så som sätts in. Han berättade också om vanliga komplikationer och vad dom gör för att hjälpa och förebygga. känner oss extremt väl omhändertagna och väldigt väl informerade om allt.

Under hela den här tiden har jag bara fått dricka klar vätska pga risken för snabbt snitt! Men mot kvällen igår verkade allt lugnt, ctg'n visade att jag hade sammandragningar men inte alls lika kraftiga och täta. Så jag fick äta en macka, att man kan bli SÅ LYCKLIG över en macka!! Fick veta att det stoppande droppet skulle kopplas bort ca 9-10 idag och att vi skulle övervaka aktiviteten efter det. Jag skulle fortsätta vara sängliggande och skulle återigen hålla mig till att dricka klar vätska. Men aktiviteten har hållit sig lugn så jag har fått äta både lunch och middag, att man kan njuta så av lite uppvärmd micromat!

På eftermiddagen idag har Daniel fått köra mig i rullstol upp till neo så vi har fått se hur det ser ut och funkar där uppe ifall att vi hamnar där!

Det vi fått höra i nuläget är att kvällens ctg ser bra ut! I morgon eftermiddag ska vi åka upp på specialistmödra och göra tillväxtultraljud, mäta flödena på navelsträngarna och kontrollera tappen! Om natten håller sig lugn kommer jag få röra mig längre än till toan imorrn för att se hur kroppen reagerar. Om allt fortsätter som nu så låter det på sköterskan som att vi kanske kommer bli flyttade tillbaka till Eskilstuna om dem får några platser, eller att det finns en liiiiiten chans att vi kanskekanskekanske kan få åka hem! 

Från att tro att vi skulle bli tvåbarnsföräldrar inom någon dag till att kanske kunna få åka hem, det går snabbt i svängarna! Men vi är optimistiska och tar en dag i taget, om vi blir kvar på sjukhus så vet vi varför och känner oss trygga med det.