.

21/5 i v 30+0 ville alltså Elton och Leon se dagens ljus! Under den veckan besökte vi förlossningen 4 gånger på 3 dagar. Som jag skrivit om innan var vi inne på måndagen pga blod i flytningar, och på tisdagen för att ordna alla läkarintyg! 

På onsdagsmorgonen (20/5) vaknade jag en timme innan Daniels klocka ringde med kraftigare sammandragningar. När Daniel vaknade av klockan ringde vi förlossningen och det var återigen dags att åka in! Fick då bricanyl-spruta och tabletter att ta med hem! Åkte hem och sov hela eftermiddagen! Skulle åka till Hälleforsnäs och fira vän till familjen och äta pizza mot kvällningen! Vaknade ca 16 med mer sammandragningar/förvärkar igen, men tog en bricanyltablett och så åkte vi iväg! Bricanyltabletten hjälpte dock inte ett dugg, och när vi åt pizza gjorde det så ont att jag satt och höll mig i bordet och skakade mellan tuggorna. När vi kom hem kollade jag igenom väskorna och ringde förlossningen för att åka in! Då blev vi kvar över natten, fick bricanyl igen för att få sova, hjälpte dock inte den gången heller och fick knappt sova en blund! På morgonen fick jag (efter barnmorskan insisterat flera gånger) en alvedon mot smärtan av sammandragningarna! Under dagen tilltog det allt mer och läkarna tyckte att nu finns det inget mer att göra för att stoppa, utan nu får dem komma när dem vill! Värkarna tilltog mer och mer, läkaren och barnmorskan frågade flera gånger om jag inte ville ha ryggmärgsbedövning innan det var för sent, men det ville jag ju inte! Men lustgas satte vi på! Vattnet gick inte självmant, så kl 15.30 tog läkaren hål och sen tog det inte lång tid! 16.10 föddes Elton, och 16.15 Leon, båda med huvudena först! Två gånger var jag nära panikgränsen, korsdade benen och sa "det här går inte"! Men med bra stöd av läkare och barnmorskor och framför allt av Daniel så bet jag ihop och pushade på! Jag är extremt stolt att jag klarade det, jag ville föda naturligt och utan epiduralen och JAG KLARADE DET! Första dagen efter tyckte jag att jag var kass och bara gnällde under förlossningen, men jag insåg sen hur sammanbiten och fokuserad jag var, och jag gnällde faktiskt inte alls utom dem två gångerna jag ville reklamera och gå hem!

Killarna blev körda direkt ut till ett annat rum och sen med transportkuvös till neo! Daniel gick mellan mig och barnrummet! När dem kördes upp till neo frågade Daniel om jag var okej med att han gick till neo, och det var jag eftersom jag mest skulle sys (fyra stygn och sen ett par revor)! Sen vilade jag till Daniel kom tillbaka, då fick vi fika! Efteråt var jag tvungen att kissa innan jag fick lämna förlossningen, så klockan 20 (!!!) blev jag rullad till BB! Sjukt lång tid när man knappt sett sina barn, men jag visste att dem mådde bra eftersom Daniel gick mellan! Direkt när vi fått rummet på BB gick vi in på neo för att sitta brevid våra fina killar!

Dom var så pyttiga och fina! Elton 1518 gran, Leon 1312 gram! Dom mådde bra men hade cpap, dom klarade sig utan syrgas men hade cpap:en för att hålla lungorna uppblåsta! När vi suttit och beundrat dom och fått all första info från läkarna så gick vi och la oss.

Jag har mått förvånansvärt bra efter! Inte särskillt ont (inte behövt ta några smärtstillande), pumpningen kom igång och funkade kanon! Det var första dagen som jag slig lite på mig själv psykiskt, tyckte att jag var gnällig, att jag borde vara starkare fysiskt och att jag borde vara piggare och orka mer! När jag kom till insikt med att jag faktiskt nyss födde två barn utan smärtlindring och utan knappt en skråma så slutade jag slå på mig själv och började må bättre psykiskt också! 

Nu lever och bor vi på neo! Mer om det en annan dag!