.

Jag börjar tycka att det är jobbigt och gråter mest hela tiden.. Finns inga svar att få och vi vet inte hur läget ser ut från dag till dag.. Idag har sammandragningarna varit kraftigare igen, men jag fick bricanyl för att minska dem.. Vi kan inget mer göra än att vila och vänta! I mån av plats får Daniel stanna här, men behöver någon annan patient platsen så får han inte sova här.. Känns så sjukt jobbigt att inte veta nåt alls, och inte få göra nåt alls! Jag förstår ju varför vi är här såklart och tycker att det är bra att vi är här, men samtidigt vill jag bara känna mig normal! Åka hem och diska ett glas eller bädda sängen eller måla naglarna, eller bara precis vad som helst som inte är att ligga stilla i en sjukhussäng!