.

När vi kom hit gjordes direkt ett snabbt ultraljud och ctg för att se att killarna mådde bra efter resan, och det såg bara bra ut! Tappen och sammandragningarna verkar inte heller påverkats av resan hit. Rent graviditetsmässigt mår jag himla bra och känner mig lugn! Läkarna vill kolla lite fler ctg för att kontrollera sammandragningarna, och efter det kan vi kanske prata om att få åka hem eller att få permis några timmar per dygn. Läkarna vill inte ge några löften, men vi ligger ju här för grabbarna, det som är bäst för dom är det som vi kommer göra!

Dock börjar det bli väldigt psykiskt påfrestande, jag känner att hela situationen tär på mig! Jag går runt och är lite orolig (utan att egentligen veta varför) och har svårt att slappna av. All psykisk påfrestning gör i sin tur att jag har väldigt orolig mage, som i sin tur leder till mer oro i psyket.. Ja, ni fattar! Jag har i alla fall väldig nytta av mitt VVV-tänk (kommunikologi) och försöker att plocka fram det i alla aspekter av den här situationen! 

Ska nu försöka sova, så får vi se vad vi har att vänta under morgondagen!