.

Jag går in i den här helgen med den inställningen. Det finns ingenting som kan ändra på det, inte ens att världens mest fantastiska Gris var här idag! Jag är så jävla besviken att jag inte ens hittar orden, och det är inte första gången! Det är dessutom egentligen inte ens värt att haka upp sig på något/någon som jag ändå drivit bort ur mitt liv. Men jag börjar inse. Nu trampar andra människor på mina sista nerver också, det är inte värt, ingen är värd att bara gå och vara irriterad på.

Jag önskar att jag var där jag borde varit den här helgen.
Jag skulle sälja min själ för att få vara där.