.

Det är ju konstigt att jag alltid ska vara den som kommer sist!? Att när det gäller ett flertal personer så har man tid och lust att umgås och göra saker med en massa folk, men inte med mig! Men sen när plötsligt alla andra inte kan, så kan man ringa mig, och då ska jag plötsligt flytta om alla mina planer och vara tacksam för den lilla tiden jag får!? För mitt liv är inte tillräckligt viktigt för att ta hansyn till?! Det är bara jag som ska ta hänsyn och vara alla andra till lags, umgås på bara era villkor, och hjälpa er? Det funkar ju tydligen bra, i alla fall för er.