.

Du har lärt mig allt jag kan. Du ska ta mig härifrån.
Du fastnar perfekt i min polaroid, fotografier tunna som drömmar.
Känslorna faller fritt, ensam har jag dofterna kvar. Det är bara minnen för livet.
Världen förtjänar inte dig. Jag lämnar allt jag har.
Har du lärt dig att stå vid ditt ord? Sånt imponerar mer än ett leende.
Han gör det utan att tänka. Jag tror att innerst inne är vi likadana.
Jag vet att du är rädd. Jag ångrar allt, jag ångrar allting ont.
Jag ska aldrig göra dig illa igen. Snälla säg någonting nu.
Jag vill inte att du ska se alla märken på min hud. Allt det fula som berör.
Jag vill inte vara rädd, varför måste jag vara rädd?
Jag vill inte ens att du ska se min kropp när det är ljust. Så nära får ingen gå.
Kanske har jag ett skal. Kommer du att älska mig ändå? Som om jag bryr mig.?
Och i ett ögonblick, då allt stog still,fick jag en chans att säga allt det jag aldrig sagt.
Du är värd att dö för.. Vad vore jag, utan dina andetag.?

---

Den där pillade jag ihop för några år sen, så satt jag nyss och kollade igenom lite olika skivor från Emmisen och hittade den! Helt underbart att du sparat den!
Tack min darling! =)